Publicerad 2014-01-15 10:24:22 i Dagboken,
Så har vi då börjat äta så smått... Äter en måltid om dagen plus tre pulverpåsar.
Slutresultatet efter 12 v på bara pulver blev ca -28 kg. Hemmavågen är snäppet snällare och visade på 29. I vilket fall som helst förstår jag att jag ska vara nöjd. Nu börjar nästa kamp!
Måste erkänna att jag denna första vecka har fuskat en hel del och ätit mer än ett mål om dagen. Efter tre månader utan mat så vill man ha typ ALLT. Försöker ligga väldigt lågt med kolhydrater, socker och fett. Till mina varma måltider har jag valt bort potatis, pasta osv. Kört med magert kött (protein) och grönsaker i olika former.
Första dagen, i torsdags, var jag korkad nog att äta en stor grönsallad med kyckling. Aj vad ont i magen och vad illa jag mådde sedan på natten! Det var för tufft för magen med massa råa grönsaker. Lätt att vara efterklok!
Annars har mina måltider sett ut som tex: nötfärsröra med rödkål, purjolök och körsbärstomater. Kokt kycklingfilé med ångade grönsaker. Knäckebröd med keso och kalkon och grönsaker.
Jag får lägga 475 kcal per dag på mat plus äta två frukter som mellanmål. Jag har ätit lite mer vanlig mat denna veckan och då dragit ner någon pulverpåse istället. Tänkte skärpa mig nu och köra enligt planen.
Jag vill ju gå ner MER!
Publicerad 2014-01-03 00:05:54 i Dagboken,
Ja, det är väl bara att konstatera att orken inte riktigt räckt till just bloggandet... MEN, det betyder inte att jag har gett upp! Jul och nyår är passerade, och enda synderna är några kokta ägg! Men dessa högtider på pulver vill jag aldrig göra om!!!
Vikten har pekat nedåt men det har varit seeeegt. Har fortsatt att synda med ägg, det var liksom det eller "värre" för usch vad less jag varit sedan jul. Totalt är jag på -27,9 kg nu. Kommer inte att nå det magiska -30 på just pulverdieten, men den är ju faktiskt bara början på min viktresa... Jag ska nå det målet, och mer därtill.
Lite nya kläder är inhandlade, det mesta jag har börjar bli väldigt stort. Det ÄR en kick att se sig själv i spegeln nu, och att prova kläder. Av gammal vana väljer man sin vanliga storlek för att sedan gå och byta till flera storlekar mindre. Och då är jag inte på långa vägar normalviktig än. Det kanske jag aldrig blir, men ner mer i vikt ska jag.
Ibland blir jag lite deppig av just det där; att jag snart tappat 30 kg och fortfarande är så "stor". Då blir jag väldigt elak mot mig själv och ser inte alls den stora bedrift jag hittills gjort. Jag bagatelliserar den och "straffar" mig själv med negativa tankar. Jag inser ju på något plan hur fel det är, jag kan ju tex skriva om det här med viss distans, men det räcker ändå inte för att bryta mitt tankemönster...
Med det ena kommer det andra, och min sköterska på Sahlgrenska är en klok kvinna. Vi pratade om min nagelbitning. Hon sa att det i många fall handlar om självförtroende. Hon har nog rätt. En kombination av vana och brist på ork att ändra på sig själv. Och, detta kommer att låta hemskt men... Har under många år sett mig själv som fet, misslyckad och oattraktiv. Ja, det är sant. Övervikten gör att man "ger upp sig själv". Nu BÖRJAR jag att se mig själv med lite mer förlåtande ögon. Men jag har lååångt kvar. I alla fall, jag har sedan ett par veckor tillbaka slutat att bita på naglarna! Det är som att jag sakta börjar tycka att jag själv är värd en ansträngning... Det hela började väl att vakna till liv med ny hårfärg mm redan för någon månad sedan utan att jag själv insåg det.
För när det gäller övervikt så är det inte bara omgivningen som dömer en. Nej, man dömer sig själv minst lika hårt. Man känner sig ofta misslyckad, karaktärslös, osexig, onormal, hopplös... Man kommer till en punkt när man slutar bry sig. Man tycker nästan att man är värd elaka blickar och klumpiga kommentarer från folk (både nära och kära som "menar väl" och från kompletta främlingar).
Jag vill inte vara den personen. Jag vill inte känna så för mig själv. Jag vet att inte alla överviktiga känner så. Men vi är nog många...
Hade jag istället varit en vän till mig själv... Alltså om min situation varit en nära väns istället. Då vet jag precis vad jag hade sagt till henne. "Du är fin som du är". Att övervikt inte säger ett smack om en person egentligen. Ja, jag är nog betydligt bättre mot mina vänner än mot mig själv...
Jag måste bli bättre vän med mig själv. Inte vara så hård, så elak. Inte tycka att jag förtjänar dåliga saker eller att behandlas på ett visst sätt. Vikten är inte allt men det känns ändå som att den här viktresan är början på något större...
Publicerad 2013-12-20 12:30:05 i Dagboken,
Jag vet inte ens vilken dag det är, men det är en speciell dag! Idag har jag gått ner 25 kg sedan starten för 9 veckor sedan och 2 dagar! Har det varit värt det? Ja. Har det varit extremt jobbigt? Ja.
Har minskat från storlek 54-56 till 48-50. Alla mina byxor är väldigt för stora och en hel del av tröjorna. Ja, mina bh börjar tom bli för långa under bysten. Mitt skärp har jag fått göra nya hål i och på det har jag minskat säkert 15 cm i midjan. Så långt allt väl. Jag ser detta och tar in denna information. Men... När jag ser mig i spegeln tycker jag fortfarande att jag är väldigt stor. Och det är ju sant, jag är ännu mycket överviktig enligt alla tabeller osv. Det förtar lite glädjen över mina resultat. Folk i min närhet säger att jag är dum, men det är så jag känner.
Jag är rejält trött på pulver. Jag har inget intresse av att få i mig det, och vissa dagar får jag nästan kämpa för att få i mig det antal påsar som jag ska. Jag vill ha MAT. Samtidigt vill jag gå ner mer i vikt, så jag är nästan rädd för att börja äta också.
Det här har nog varit bland det jobbigaste i mitt liv. Jag har haft extrem otur med krämpor och sjukdomar och det har gjort det ännu jobbigare. Jag ångrar dock inte en sekund att jag gjort det. Nu är det ca 2,5 veckor kvar på ren pulverdiet och sedan får vi börja äta ett mål om dagen. Kampen om att inte gå UPP i vikt kommer att börja och sedan förhoppningsvis kunna hitta en balans och kunna gå ner i vikt.
Jag hoppas att jag kommer att klara detta.
Publicerad 2013-12-11 12:07:27 i Dagboken,
Först blev jag ju rejält sjuk, magplågor och sedan förkylning. Sedan i måndags svullnade mitt långfinger på högerhanden upp och började göra VÄLDIGT ont. Skulle jobba vaken natt så låg och försökte sova men det gick nästan inte pga smärtan. Ringde VC men de hade inga läkartider kvar men de lovade att boka in mig på jourvårdcentralen på kvällen. Så jag åkte in dit senare. Efter världens snabbaste läkarbesök fick jag penicillin utskrivet i 10 dagar. Jippi.
Har sedan haft otroliga smärtor i fingret. Varit svårt att sova... Idag var det återbesök på Sahlgrenska och jag visade fingret för vår underbara sköterska där. Hon studsade runt och fick tag på en läkare som kollade på fingret, och sedan ordnade hon bandage mm. Läkaren sa att jag skulle ge det till imorgon men om det inte var bättre alls så måste jag ringa VC igen.
Sköterskan var nöjd med min viktminskning som efter åtta veckor är strax över 22 kg. Jag tycker ju att det har gått långsamt det sista men det var tydligen normalt. Nu har vi fyra veckor kvar innan vi får börja äta en måltid om dagen.
Enligt ordinaton så ska jag idag samt imorgon äta 3 ägg om dagen. Detta för att min kropp behöver proteiner för sårläkningen på fingret. Enligt ssk ska dessa ägg minimalt påverka viktminskningen. Har ätit ägg nu med örtsalt och oj oj vad gott det var. Som en explosion av smaker i munnen. Otroligt.
Ok, bara att kämpa på med allt. Har det gått hittills med brutet revben, störtblödningar, förkylning och infekterat finger så ska väl de fyra veckor som är kvar funka också...
Publicerad 2013-12-05 06:38:45 i Dagboken,
Har inte orkat blogga de senaste dagarna pga av jobb och sedan sjukdom.
Det är tidig morgon dag 51 och igår, onsdag, var dag 50. Femtio. Hallååååå; om någon för typ ett år sedan hade sagt till mig att jag skulle klara 50 dagar på pulverdiet så hade jag skrattat...
Jobbade mån-tis och på natten där på jobbet fick jag vad jag tror var ett gallstensanfall. Var uppkörd och orolig i magen först, och sedan satte en nästintill obeskrivlig smärta in någonstans i mitten, högt upp i magen. Fick frossa och mådde väldigt illa. Det hela höll i sig till ca 5 på morgonen då det klingade av. Höll ut tills min jobbarkompis kom vid 6:30 och släpade mig då hem. Förkylningen hade kommit flygandes på mig också, och jag hade feber men jag vet inte om den kom från magen eller förkylningen. Gissar på att det var en slump att jag blev förkyld och fick gallproblem på samma gång. Hade feber hela tisdagen och kände mig mycket ruggig. Onsdagen var något bättre men förkylningen utvecklades med en rejäl hosta. Natten till idag har jag hostat så jag spytt, nice.
Och pulvrandet då? Jo, det snurrar på. Det har varit kämpigt med vågen och jag förstår inte varför det står så still. Blir vansinnig. Ligger väl på ca -20,5 kg och även om jag försöker förstå att denna viktminskning på 50 dagar är mer än okej så känner jag mig lite misslyckad och olycklig.
Vi kommer att åka på en USA-resa i slutet på mars och jag har satt upp som mål att gå ner 20 kg till tills dess. Det är ca 3,5-4 månader dit och det borde inte vara orealistiskt att tappa ca 5 kg i månaden även om jag börjar äta lite och hälsosamt. Det vore en bonus att kunna sitta mer luftigt i flygplansstolen samt mer lockande att dra på sig baddräkten i Florida...
Men först, bli frisk, och sedan Sahlgrenska om mindre än en vecka. Du milde vad jag hade velat tappa något mer kilo tills dess!
Publicerad 2013-11-29 23:02:12 i Dagboken,
Ok, så vågen är inte så snäll direkt... Vill komma över 20 kg-gränsen men står tjurigt och stampar på 19 komma någonting... Grrrrrr.
Har nu gjort mer än halva tiden. Hade önskat en liten boost av motivationen genom att tappa något kilo... Prövningarna är många och kommer ofta, nästan varje dag. Nej, jag är inte lika hungrig som jag var i början. Man kommer liksom in i någon slags vana efter mer än sex veckor. Man blir liksom van att inte äta. Van att känna sig hungrig. Man lär sig koppla bort det i alla fall ibland. Men sugen är man ändå, och det triggas igång lätt.
I onsdags personalmöte på jobbet. De andra fikar glatt. Jag skulle kunna ge MYCKET för en smörgås med kokt ägg och purjolök. Ja - jag har inte så höga krav. Det är inte oxfilé direkt jag suktar efter. Utan enklare saker, som en äggmacka. Eller en morot. Ge mig en morot och jag skulle bli salig.
Efter mötet byggde jag hästhagar tillsammans med mina föräldrar. Jag har ingen ork. Är helt slut efter bara några minuter, och yrseln sätter in så att jag knappt kan gå rakt ens. Man känner sig nästan påverkad av något. Lite otäckt faktiskt. Det ligger liksom bortom begreppet "trött", jag är svag i kroppen och det går knappt att tvinga sig till att fortsätta ens. Känns som om man ska svimma.
Torsdagen först stallet och sedan jobba. Matlagning. Jag gillar i vanliga fall inte ens köttbullar med mos... Men, åh vad jag hade velat ha en tallrik av just det.
Idag; fredag började jag även denna dag morgonen i stallet. Det medför ju motion och det är bra. Kvällen har spenderats på Liseberg och oj oj vilken prövning. Mat, godis, doftande varm choklad, glögg, bullar, pepparkakor... Lotterier och chokladhjul. Bara lukten höll på att driva mig till vansinne. Men jag klarade det!!! Billigaste Lisebergsbesöket någonsin typ. ;)
On top of the world!
Publicerad 2013-11-26 21:52:46 i Dagboken,
Publicerad 2013-11-26 21:51:44 i Dagboken,
Men oj... Imorgon har vi avverkat sex veckor av pulverdieten! Det trodde jag aldrig att jag skulle klara!
Skulle egentligen jobbat igår och idag men blev ledig. Har tillbringat ganska mycket tid i stallet vilket är kanon då det innebär att jag rör en hel del på mig. Igår blev ingen ridning men idag blev det en härlig tur. Och det är ju inte bara ridningen som ger motion; det är ju mockning, sopning, bära hö mm mm. Men jag känner av det förbaskade revbenet, det gör jag...
Vågen är tjurig igen. Händer typ ingenting. Ett hekto hit eller dit bara. Försöker att inte bli nedslagen men jag väntar ju på den magiska 20 kg-gränsen. Men den kommer väl...
Har kört Modifast dessa dagar och har ännu inte tröttnat på smakerna men... Jag är lite uttråkad av att bara äta pulver och jag längtar efter riktig mat. Samtidigt vill jag ju gå ner mer...
Känner mig snäppet smidigare i kroppen, speciellt i ridningen och jag längtar efter att få känna den känslan ännu mera!
Publicerad 2013-11-25 22:53:47 i Dagboken,
Publicerad 2013-11-24 21:54:24 i Dagboken,
Igår var vi och hämtade hö till hästarna och jag fick mig därav ett rejält gympass. Det är lite jobbigt och tråkigt att man har så lite ork på pulverdiet. Ingen uthållighet. Jag är ganska pigg i huvudet men det finns ingen ork att genomföra idéerna speciellt länge. Men, men... Det är väl smällar man får ta antar jag.
Eftermiddagen blev lugn och slö. Hade tänkt att tillåta mig själv en extra påse pulver pga av kraftansträngningen men i slutändan ville jag inte ha någon extra ändå. Gjorde "glass" på Modifast bananshake med lite mindre vatten i och den blev helt ok.
Idag har har varit en ganska lugn dag rent motionsmässigt förutom stallet på kvällen. Känner mig lite nedstämd idag av någon anledning, och misströstar lite över de "finnar" eller utslag jag har fått i ansiktet. Sköterskan sa att det är normalt att få utslag pga av att kroppen rensas under pulverdieten och att man oftast fåe bättre hy senare. Klen tröst just nu men...
Idag är jag även väldigt sugen på olika saker. Det har snart gått halva tiden av dieten och jag är lite trött på pulver och de olika smakerna. De slinker fortfarande ner utan bekymmer men jag vill liksom ha något...annat!
Vågen är allmänt tjurig på runt -18, -19 kg och pendlar lite upp och ner. Vet dock att jag säkert byggt muskler igen och sköterskan sa att de väger ju mer än fett. Jaja.
Publicerad 2013-11-22 14:43:00 i Dagboken,
Onsdagen med besök på Sahlgrenska gick kanon. Deras våg visade -16 och sköterskan var mycket nöjd med min insats. Det är jag med faktiskt... :)
Gårdagen flöt på utan bekymmer och det blev ganska många timmar i stallet, vilket är lika med att jag rör på mig och det är ju bra.
Idag har har hittills varit en mycket bra dag... Vågen visade -18 och det hela blev bara bättre efter en tripp till stan och klädaffärerna. Jag har lyckats gå ner två klädstorlekar! Vill inte köpa massa kläder just nu men en REA-topp blev det i min nya storlek. Kläder börjar redan bli ett problem då jag drunknar i vissa jeans, jackor och skjortor. Det är helt otroligt! Undrar hur det kommer vara efter ytterligare 18 kg?
Hoppas nu att allt bara flyter på!!!
Publicerad 2013-11-20 03:51:12 i Dagboken,
Publicerad 2013-11-20 03:50:19 i Dagboken,
Måndag morgon inleddes med jobb och sedan tandläkaren. Blev otroligt nöjd när jag inte hade några hål och bara lite tandsten. Hurra!
Eftermiddagen tillbringades i stallet och det blev ett svettigt pass på ridbanan. Det känns faktiskt redan lite lättare att röra på sig och rida, bara på dessa kilon.
Tisdagen blev det också stallet men ingen ridning pga av en ganska rejäl träningsvärk. Ouch! Men det är ju bra; då har musklerna jobbat i alla fall!
Försökte sedan komma till ro innan det vakna nattpasset. Jag blir inte klok på hur jag ska lägga upp det hela med sömn, mat osv. Sov lite på eftermiddagen men störs av bl.a. att jag måste springa och kissa. Sparade i alla fall in en måltid som jag kunde ta nu under natten. Resultatet av för lite sömn gör dock att jag blir hungrig och en påse under hela natten är inte nog... Trist att behöva jobba de flesta timmarna hungrig...
Mitt saltsug släpper inte heller och jag får erkänna att jag ätit några sockerfria salta halstabletter. Inte bra. Inte många kalorier i sig kanske men meningen är ju att jag inte ska tugga på något under pulverdieten.
Imorgon, eller rättare sagt senare idag, ska jag till Sahlgrenska. Kul och nervöst.
Publicerad 2013-11-17 22:46:16 i Dagboken,
Helgen har mestadels tillbringats på jobbet med alla de svårigheter som jag stöter på där... Laga mat, titta på när folk äter mat... Baka... Fika. Köpa lördagsgodis. Suck.
Det er mesta har flutit på, och i fredags hade jag en mycket aktiv dag i stallet med alla stallbestyr samt ridning och promenad. Det som är lite jobbigt när jag rör mig mycket är att jag har typ noll uthållighet på pulver och blir det för mycket blir jag yr och snurrig. Men det är väl som det är.
Är lite nervös inför Sahlgrenska på onsdag; vad deras stygga våg kommer att säga. Vågen hemma har ju varit ganska tjurig den med och inte visat så mycket minus...
Men... det är i alla fall fler och fler som säger att det syns att jag gått ner i vikt. Och det är ju trevligt!
Publicerad 2013-11-14 22:11:24 i Dagboken,
Det var väldigt vad vågen trilskas då! Det har stått väldigt still i flera dagar nu... Det skumma är att jag sedan imorse tappat lite i vikt. Eh, brukar man inte väga minst på morgonen?
Har skött mig bra dessa två dagar tycker jag, förutom ett litet snedsteg igår... Hade ätit fyra påsar Modifast men på kvällen när jag skulle sova var jag så hungrig att jag inte visste vad jag skulle göra. Försökte somna under en timmes tid ungefär men det var omöjligt. Dricka vatten hjälpte inte. Till slut gick jag och gjorde en Cambridge soppa på 160 kcal (kändes som det var snäppet bättre än Modifast på 220 kcal) och efter att ha ätit den kunde jag få ro och somna. Inte ultimat men vad sjutton gör man?
Idag har det blivit 3 Modifast och en Cb gröt. Ligger ganska i fas med vätskan. Inte heller det perfekt... Men jag kämpar.
Appropå att kämpa... Är med i en FB-grupp för folk som "pulvrar" i någon form och finner ett storg stöd hos många av dessa underbara människor. I en tråd kom detta med julmat och julafton upp. Döm om min förvåning att de allra flesta kommer att bryta sin pulverdiet (även de som går ren kur) och äta på julafton. Inte någon gång har denna idé kommit i mitt eller makens huvud. Vid julafton kommer vi ha pulvrat i ca tio veckor och har då två veckor kvar på ren kur. Bara tanken om att äta julmat under en dag efter tio veckor på pulver gör att jag får magknip... Jag skulle nog få tillbringa natten på akuten om jag gjorde så. Sedan till den moraliska aspekten... Riskera det man genomgått och få lika jobbigt igen de första dagarna efter julafton igen som man hade de allra första dagarna när man startade...? Jag har stor respekt för teamet på Sahlgrenska och jag skulle faktiskt inte kunna med att äta på julafton och spräcka vår gemensamma plan för min viktminskning... De som faktiskt jobbar med att jag ska kunna må bättre. Nej... Folk får göra som de vill, och jag kommer säkert gråta en skvätt på julafton och tycka synd om mig själv men kom igen - ska man verkligen förstöra allt för EN dag? Näpp.
Publicerad 2013-11-12 22:27:44 i Dagboken,
Men hallå vågen... Varför samarbetar du inte med mig? Eller rättare sagt hallå kroppen, släpp ifrån dig dina kilon! Vågen står alldeles...stilla. Är förvånansvärt lugn ändå. Jag vet om att man kan hamna på "platåer" och stå stilla en längre stund innan man börjar gå ner igen. Men speciellt upplyftande är det ju inte... Suck.
Äta mindre är ju omöjligt, så jag har istället försökt att röra på mig mer. Nu har ju inte direkt vädret lockat till detta, men har man häst så får man vackert gilla läget och ge sig ut ändå. Och tur är väl det!
Hade ju önskat att sista veckan nu innan återbesök på Sahlgrenska kommer att visa lite mer resultat. Står och stampar på kring -14 kg och det är ju fantastiskt i sig, men jag vill ju gå ner MER givetvis. Och, då endast en tredjedel har gått av den rena pulverdieten så måste det ju bara vara så att jag kommer att tappa mer om än inte lika fort som i början.
Har sorterat lite kläder och har nu i huvudet börjat placera dem i lite olika kategorier; Kläder som varit för små och som jag med spänning ser fram emot att kunna ha på mig, Kläder som redan tidigare varit i största laget och som jag kanske kan försöka få sålt för att finansiera lite nya plagg framöver, samt Kläderna som jag aldrig vill bära igen och som åker i sopbingen. De där stooora, urtvättade och slitna plaggen som jag (försökt) dölja mina kilon i. Ni kanske känner igen det?
Dag 27 & 28 har varit rena Modifast-dagar med fyra påsar per dag. Börjar mer och mer inse att jag skarpt föredrar puddingarna, moussen samt soppan istället för shakerna. Jag blir helt enkelt inte lika mätt när jag dricker och inte äter med sked. Som tur är har de ju samma innehåll, så det är fullt tillåtet att äta chokladpudding till frukost om man vill... ;)
Publicerad 2013-11-10 23:35:41 i Dagboken,
Nej, det var ingen födelsedag att minnas direkt. Jobbade fram till tio på förmiddagen och sedan hem och vila lite. På eftermiddagen stallet i ösregn. Kvällen spenderades framför TVn. Och så grät jag en skvätt och tyckte väldigt synd om mig själv. När större delen av ens liv har gått ut på att man har använt mat och godsaker som tröst, belöning, uppmuntran mm så känns en födelsedag utan att äta rätt hårt. Som om någon dragit undan ens snuttefilt. Jag vet inte hur man firar något utan mat. Jag vet inte ens hur man umgås med folk utan mat. Vi är återigen tillbaka till att äta är socialt.
Min man sa några kloka ord om att sluta se mig själv som ett offer. Jag ville slå något hårt i huvudet på honom. Många gånger. Eller boxa honom i magen (!). Jag VET att jag gör detta frivilligt. Jag VET att det är för mitt eget bästa. Men det är ändå skitjobbigt och det handlar om så mycket mer än om just mat. Det handlar om vem jag är och vem jag vill vara.
Idag har har vi haft ett litet minifirande av mig och av fars dag. Vi hade med Modifast soppa och vanilj och chokladpudding till alla. Mamma hade fixat bröd, smör och ost. Och... Det räckte att se de andra äta av det. Just i den stunden hade jag kunnat ge typ vad som helst för en sådan smörgås med extrasaltat Bregott och tjockt med ost. Den som inte har gått igenom detta kan inte förstå hur sugen man kan bli på något. Det är ett sug som nästan gör ONT. Och naturligtvis var jag tvungen att gå undan och gråta en skvätt igen. Jag grät över besvikelsen över mig själv; att jag lät det gå så långt med min vikt att jag på min egna födelsedagsfirande inte ens kan tillåta mig själv att äta en ostsmörgås.
Jo, jag vet som sagt att jag gör detta för min framtid. Men nu, när jag är mitt uppe i det så är det svårt att behålla just de tankarna. Hela mitt jag skriker "NU SKITER VI I DET HÄR OCH ÄTER"! Men jag kan inte göra så mot mig själv... Och det är en av anledningarna till att jag skriver denna blogg; att minnas hur det var. För att jag kanske nästa gång kan dra i handbromsen INNAN jag måste sätta mig själv på svält.
Mitt andra skäl till bloggen vet ni ju redan; att eventuellt kunna inspirera någon annan som kämpar med sin vikt. Det är ju bara så synd att man oftast är så bra på att peppa alla utom den mest viktiga personen i sitt liv; sig själv!
Totalt ätande: igår 3 påsar Modifast samt 1 gröt.
Idag syndat med 5 påsar Modifast.
Nedan: födelsedagsfirande med Modifast och pepsi max.
Publicerad 2013-11-08 22:28:50 i Dagboken,
Jag fyller år imorgon. 35. Hur gick det till??? Är det inte meningen att man ska känna sig väldigt vuxen nu? Men... Jag känner mig inte annorlunda mot när jag var 20!!! Vart tog åren vägen? Och någonstans snurrar tankarna; VARFÖR tog jag inte tag i mitt liv tidigare och försökte gå ner i vikt? Jag vet ju egentligen svaret; att jag faktiskt inte varit riktigt redo förrän nu. Men det klart det grämer mig ändå. Dessvärre är det så att man kan ödsla hur mycket energi som helst på att tänka på det förflutna, men det enda man kan påverka är framtiden.
Undrar förresten om jag får rynkor om jag går ned i vikt? Senast idag sa någon till mig att hon trodde jag var 24-25 år. Man tackar! ;)
Dagen har varit ok idag. Kört på 3 påsar Modifast samt en Cb gröt. Lite huvudvärk har jag haft, ligger lite minus på vätskan och min näsa rinner lite. Hoppas det inte är en förkylningsusling som smyger sig på.
Vågen var vänlig idag. Totalt -12,8 kg. Det tar sig! Hoppas det rullar på lite snabbare nu igen.
Publicerad 2013-11-07 22:08:46 i Dagboken,
Missförstå mig inte nu; det här är ingen dans på rosor. Det är en dans barfota på ett ohyvlat trägolv eller över utspilld lego... Men (där kom det berömda ordet) någonstans har det vänt. Jag kommer säkerligen komma in i nya svackor men just nu mår jag BRA! Försöker vila lite i denna känsla och samla krafter. Har ju som ni vet haft betydligt sämre dagar.
Allt flyter liksom på i stilla mak. Vågen visar minus, om än inte lika fort som precis i början. Det är okej, jag hade med det i beräkningen. Vätskan är mer eller mindre under kontroll, men det är fortfarande jobbigt att få i sig allt.
Idag har varit en Modifast-dag med fyra påsar.
Började och avslutade min dag i stallet hos mina älskade hästar. Igår var jag ju faktiskt uppe på hästryggen i fem minuter, vilken känsla. Så skönt att revbenet äntligen inte hindrar mitt liv.
Det slog mig idag att det faktiskt finns folk som läser min blogg. Det är roligt och lite läskigt på samma gång. Jag har lite svårt att ta till mig när folk tycker att jag är stark och duktig. "Jag?", liksom. Mina tankar går speciellt till "Maja"; jag önskar verkligen att du orkar ta steget du med nu. Det låter som en klyscha, men man klarar så mycket mer än vad man tror!
Publicerad 2013-11-07 10:43:33 i Provsmakning,
Slanka Goda Gröten: är ju mycket förtjust i Cambridges gröt, och måste säga att den vinner definitivt över Slankas gröt. Goda Gröten har inte en lika tilltalande smak eller konsistens. Den har liksom en lite besk eftersmak som jag har svårt att komma över. Svag smak av kanel som är okej, samt hela äppelbitar i som ger lite välkommet tuggmotstånd. Jag kommer inte att äta den igen.
Modifast jordgubbsmousse: lösare konsistens än vanilj- och chokladpuddingarna. Jag föredrar att ta lite mindre vatten och då blir den fastare i konsistensen. En len men lite konstgjort jordgubbssmak. Om man låter den stå i kylskåp i ca tio minuter samt blandar med riktigt kallt vatten från början blir den godast. Med lite fantasi kan man nästan inbilla sig att man äter lite mild jordgubbsyoghurt. Jag älskar mousse/puddingformatet och jordgubbsmoussen har blivit en ny favorit.
Modifast soppa med gröna ärtor och zucchini: nej nej och åter nej. Inte min smak. Smakar som puré på gröna ärtor, med samma lite "torra", korniga konsistens. Den smakar... "grönt". Som mosat gräs ungefär. Inte mysigt alls. Kunde inte äta upp portionen.
Publicerad 2013-11-07 09:33:33 i Dagboken,
Publicerad 2013-11-07 09:25:29 i Dagboken,
Yesssss, jag klarade faktiskt denna svacka! Dagen har varit helt ok, och jag har inte varit mycket yr eller mått dåligt på annat sätt. Magen är ok och humöret är gott. Mest påtagligt är att visst är jag fortfarande sugen på saker men det upptar liksom inte VARJE tanke och vaken minut (eh, sovande också för jag drömde mycket om mat i början också) längre.
Körde en ren Modifastdag med fyra påsar och det är nästan det som fungerar bäst för mig.
Den otroligt jobbiga mensen är i princip över och vågen säger totalt -12 kg lite drygt. Visste inte att det skulle kännas så mycket på kläderna! Jeansen är lediga i midjan, tajta jackor finns det numera lite plats över i. Fick även på mig ett par shortchaps (som man har när man rider) som jag inte fick upp dragkedjan på för bara några veckor sedan. Jag och min älskade make utbyter också diverse "komplimanger" till varandra om minskad byst (min kommentar till honom) och att nu är bysten större än magen (hans kommentar till mig). Rått men hjärtligt!
:)
Publicerad 2013-11-05 22:07:42 i Dagboken,
Publicerad 2013-11-05 22:05:41 i Dagboken,
Ringde VC idag och pratade länge med en sköterska där. Hon menade att det är normalt att må som jag gör när jag går på pulver samt har riklig mens. Jag bad om att få ta lite prover men det tyckte hon inte var någon idé just nu. Nähäpp. Ringde "min" sköterska på Sahlgrenska med och rapporterade om mitt läge. Jag mår bättre men inte bra. Hon var kanske inte överförtjust i att de inte tog emot mig på VC.
Sjukskrev mig idag och har tagit det övervägande väldigt lugnt. Druckit det jag ska. Fyra påsar Modifast har det blivit idag (jorgubbsmousse, chokladpudding, bananshake samt vaniljpudding. Hehe, när jag tänker på det så låter den där "menyn" rätt sjuk... Inte som diet direkt! Men ack, det är det allt!
Rörde mig en stund aktivt i stallet med så helt hopplös har inte denna dagen varit. Lite yrsel men bättre än igår. Kanske är det värsta över nu?
Idag är jag ganska hungrig och sugen på saker igen... Urk...
Publicerad 2013-11-05 08:53:27 i Dagboken,
Började dagen med 2 påsar Cambridge gröt som jag åt med någon timmas mellanrum. Var sugen på just gröten, men vågade inte nöja mig med en påse pga att jag mått som jag mått. Har verkligen försökt koncentrera mig på en jämn tillförsel av vätska.
Var ganska seg på förmiddagen och kände mig fortfarande "svag" och lite yr. På eftermiddagen åkte jag iväg på ett ärende (åt en påse Modifast till lunch) och det gick men den lilla underliggande yrseln fanns där nästan hela tiden. När jag kom hem blev det en Modifast till innan jag åkte till stallet på kvällen. Jag måste ju försöka få in lite motion och rörelse varje dag trots att jag mår skumt. Och huvudet vill massa saker, men kroppen hänger inte riktigt med. Fick världens mensvärk i stallet igen men försökte hålla igång ändå. Var väldigt trött och yr igen när jag kom hem. Åt en Modifast plus försökte dricka ordentligt. Tog lite tabletter (Ipren & Alvedon för mensvärken, tranexamsyra för att minska blödningen samt Duroferon järntablett) och något reagerade jag på för jag mådde ännu mera illa efter ett tag. Tyvärr kan ju både tranexamsyra och järn ge symptom från magen... Somnade till slut i alla fall.
Totalt dagens måltider: 2xCambridge samt 3xModifast.
Nu är det morgon dag 21 och jag har ringt vårdcentralen och ska be dem kolla upp mig och mina värden lite. Får ta detta på allvar...
Publicerad 2013-11-04 09:02:12 i Dagboken,
Dag 19 är en dag jag helst hade hoppat över. Jobbade till tio på förmiddagen och åkte sedan hem som ett spöke. Uppgiven, trött, yr, illamående och fortfarande en otroligt smärtsam mensvärk. Gick och la mig och sov ett par timmar men kände mig inte speciellt mycket bättre när jag vaknade igen. Grät och grät tills jag knappt kunde gråta mer.
Tog mig iväg till stallet ett par timmar tillsammans med maken och där försökte jag röra mig lite försiktigt med en del promenerande. Hjälpte dessvärre inte ett smack. Åkte hem igen och tillbringade kvällen med att dricka, dricka och dricka lite igen. Pga av mitt mående och yrsel trots relativt högt vätskeintag (räknade ut att jag landade runt 3 liter) så åt jag även denna dag en extra påse pulver. Fem påsar Modifast blev det och jag blandade friskt mellan chokladpudding, bananshake och varm soppa. Kände mig aningen bättre till mods när jag väl gick och la mig.
Jag blir ledsen och uppgiven när jag försöker så hårt och det bara krånglar för mig... Försöker hålla fast vid att det faktiskt visar minus på vågen ändå samt att jag faktiskt är mycket mindre hungrig/sugen.
Publicerad 2013-11-02 22:21:34 i Dagboken,
Jag mådde sakta bättre under gårdagen, men "bra" kan jag inte säga att jag mår än. Jag koncentrerade mig på att försöka få i mig mycket vätska och jag åt även fem påsar Modifast som min sköterska sagt åt mig att göra (1-2 påsar extra). Tog även en järntablett. Jag tror att det var den vidriga mensvärken som var den största boven. Natten var ganska jobbig och jag mådde illa, hade ont och vaknade ofta.
Dag 18
Var så trött och uppgiven att jag började morgonen med att gråta en skvätt faktiskt. Det är jobbigt som det är med pulverdiet och man behöver liksom inte andra kroppsliga motgångar... Min man tyckte inte att jag skulle iväg och jobba men jag visste att det skulle bli totalt kaos om jag ringde och sjukanmälde mig så jag bet ihop och släpade mig upp. Slängde i mig lite att dricka, en Modifast jordgubbsmousse och ett gäng tabletter och tog mig iväg till jobbet.
Dagen har varit en lång kamp, men jag har faktiskt mått bättre än igår. Visserligen haft stunder med yrsel men det har varit i samband med att jag haft väldigt ont. Har önskat flera gånger att jag stannat hemma istället... Man vill inte vara "krånglig" men ibland är man (läs jag) korkad som inte sätter sig själv främst. Sedan måste jag erkänna en sak som jag funderat på... Nu var visserligen största skälet till att jag mår dåligt mina störtblödningar och smärtor, men hade jag varit hemma så hade jag tyckt att det var egentligen pga av sviter av att jag går på pulverdiet. Och det är något frivilligt jag gör, ett val jag har tagit. Det kändes dumt att behöva stanna hemma från jobbet pga av det. Så, nu har jag sagt det.
I alla fall, jag har tryckt i mig vätska under dagen samt även idag ätit totalt fem påsar Modifast. Det grämer mig med en extra påse, men som sagt om det hänger på det någon dag nu för att över huvud taget kunna klara feg här så är det ett lätt val.
Jag blir arg på mig själv och min kropp för att det blivit så här. Nu vill jag bara köra på!
Publicerad 2013-11-01 14:18:11 i Dagboken,
Jag känner mig ynklig idag. Mådde väldigt illa i natt och sov ganska dåligt. En väldigt kraftig menstruation drog igång igår och det känns lite som om min redan begränsade energi rinner ur mig... Upp till jobbet i alla fall där jag kämpat med att fixa Halloweenpynt tillsammans med barnen. Har hittills druckit bra idag men när jag väl kom hem nu mitt på dagen kände jag mig riktigt dålig. Frusen, darrig, huvudvärk samt mensvärken från helvetet. Känner mig ärligt talat svag och snurrig så fort jag står upp. Blev bekymrad och ringde Sahlgrenska och bad min sköterska ringa upp vilket hon snart gjorde. Kan väl säga att denna dam är en bra mix av medkännande och förmanande, och hon trodde på vätskebrist som "släpade" någon dag... Gamla synder slår tillbaka säger jag bara! Nu har jag som mål att få i mig ett glas vatten varje halvtimma. Hon sa också att jag skulle testa med 1-2 påsar extra pulver vilket inte känns kul men om det hänger på det någon dag istället för att bryta dieten helt så är det det jag får göra! Man ska inte vara dumdristig... Eftersom jag inte äter kött just nu så rådde hon mig även till att införskaffa lite järntabletter. Jag måste må bättre innan kvällen annars måste jag söka sjukvård.
Jag hoppas att detta vänder snabbt då det sista jag vill är att behöva bryta dieten. Jag ska klara detta!
Publicerad 2013-10-31 17:39:18 i Dagboken,
Dag 15 var det dags för första återbesöket på Sahlgrenska. Var väl lite spänd vad deras våg skulle säga...
På förmiddagen var jag på ett läkarbesök angående medicineringen av min sköldkörtelnedsättning och det var ett oerhört givande och bra besök.
På eftermiddagen bar det av till Göteborg och ännu ett trevligt besök. Vågen var relativt snäll med tanke på att jag väger mig med kläderna på där. Har enligt den tappat runt 8 kg men hemmavågen säger närmare 10. Får väl vara nöjd vilket som! :)
Bombarderade min stackars sköterska med diverse frågor bl.a. om mitt saltsug. Hon tyckte det var ok att salta lite extra om jag äter soppor.
Efter Sahlgrenska åkte vi till Gekås och det blev en väldigt lång dag. Jobbigt med all mat och restauranger där bara... Uscha. Men vi hade med shakes!
Dag 16 var en lång arbetsdag. Det är utan tvivel mycket jobbigt att laga mat och göra god fika till andra och inte få smaka själv... Jag beundrar dem som pulvrar och dagligen lagar mat till sin familj. Hemma är det lätt för oss för vi har tagit väck all mat. Inga frestelser, dofter osv... En väldig skillnad! Jag jobbar ju med barn och ungdomar dessutom som tycker att det är märkligt att jag inte äter samma som dem...
Publicerad 2013-10-30 06:23:03 i Dagboken,
Lite snurrig dag igen. Jobbade till ca 08:30 på morgonen och var VÄLDIGT trött efter att ha varit vaken i ca 26h. På natten klarade jag mig med enbart en Naturdiet blåbärsshake på 110 kcal (tror jag att det var) samt lite cola zero så det var ju kanon!!!
Sov några timmar och tog sedan en p&p-soppa vid 14-tiden. Var aktiv i stallet på eftermiddagen/kvällen och när jag kom hem och sedan blev det vaniljpudding i soffan. Kom sedan på ett par timmar senare att jag borde äta något mer så det blev en grönsakssoppa från Cambridge.
Vakennatten på jobbet var verkligen ingen hit då den ställde till det med planeringen rejält. Har haft för vana att småäta lite under nätterna jag jobbar och det var otroligt jobbigt att inte kunna göra det. Tur att jag inte jobbar så mer än en gång varannan vecka!
