Dag 17 forts samt Dag 18 (kom igen nu kroppen!!!)
Jag mådde sakta bättre under gårdagen, men "bra" kan jag inte säga att jag mår än. Jag koncentrerade mig på att försöka få i mig mycket vätska och jag åt även fem påsar Modifast som min sköterska sagt åt mig att göra (1-2 påsar extra). Tog även en järntablett. Jag tror att det var den vidriga mensvärken som var den största boven. Natten var ganska jobbig och jag mådde illa, hade ont och vaknade ofta.
Dag 18
Var så trött och uppgiven att jag började morgonen med att gråta en skvätt faktiskt. Det är jobbigt som det är med pulverdiet och man behöver liksom inte andra kroppsliga motgångar... Min man tyckte inte att jag skulle iväg och jobba men jag visste att det skulle bli totalt kaos om jag ringde och sjukanmälde mig så jag bet ihop och släpade mig upp. Slängde i mig lite att dricka, en Modifast jordgubbsmousse och ett gäng tabletter och tog mig iväg till jobbet.
Dagen har varit en lång kamp, men jag har faktiskt mått bättre än igår. Visserligen haft stunder med yrsel men det har varit i samband med att jag haft väldigt ont. Har önskat flera gånger att jag stannat hemma istället... Man vill inte vara "krånglig" men ibland är man (läs jag) korkad som inte sätter sig själv främst. Sedan måste jag erkänna en sak som jag funderat på... Nu var visserligen största skälet till att jag mår dåligt mina störtblödningar och smärtor, men hade jag varit hemma så hade jag tyckt att det var egentligen pga av sviter av att jag går på pulverdiet. Och det är något frivilligt jag gör, ett val jag har tagit. Det kändes dumt att behöva stanna hemma från jobbet pga av det. Så, nu har jag sagt det.
I alla fall, jag har tryckt i mig vätska under dagen samt även idag ätit totalt fem påsar Modifast. Det grämer mig med en extra påse, men som sagt om det hänger på det någon dag nu för att över huvud taget kunna klara feg här så är det ett lätt val.
Jag blir arg på mig själv och min kropp för att det blivit så här. Nu vill jag bara köra på!
Dag 18
Var så trött och uppgiven att jag började morgonen med att gråta en skvätt faktiskt. Det är jobbigt som det är med pulverdiet och man behöver liksom inte andra kroppsliga motgångar... Min man tyckte inte att jag skulle iväg och jobba men jag visste att det skulle bli totalt kaos om jag ringde och sjukanmälde mig så jag bet ihop och släpade mig upp. Slängde i mig lite att dricka, en Modifast jordgubbsmousse och ett gäng tabletter och tog mig iväg till jobbet.
Dagen har varit en lång kamp, men jag har faktiskt mått bättre än igår. Visserligen haft stunder med yrsel men det har varit i samband med att jag haft väldigt ont. Har önskat flera gånger att jag stannat hemma istället... Man vill inte vara "krånglig" men ibland är man (läs jag) korkad som inte sätter sig själv främst. Sedan måste jag erkänna en sak som jag funderat på... Nu var visserligen största skälet till att jag mår dåligt mina störtblödningar och smärtor, men hade jag varit hemma så hade jag tyckt att det var egentligen pga av sviter av att jag går på pulverdiet. Och det är något frivilligt jag gör, ett val jag har tagit. Det kändes dumt att behöva stanna hemma från jobbet pga av det. Så, nu har jag sagt det.
I alla fall, jag har tryckt i mig vätska under dagen samt även idag ätit totalt fem påsar Modifast. Det grämer mig med en extra påse, men som sagt om det hänger på det någon dag nu för att över huvud taget kunna klara feg här så är det ett lätt val.
Jag blir arg på mig själv och min kropp för att det blivit så här. Nu vill jag bara köra på!