lalli.blogg.se

Nej, det var ingen födelsedag att minnas direkt. Jobbade fram till tio på förmiddagen och sedan hem och vila lite. På eftermiddagen stallet i ösregn. Kvällen spenderades framför TVn. Och så grät jag en skvätt och tyckte väldigt synd om mig själv. När större delen av ens liv har gått ut på att man har använt mat och godsaker som tröst, belöning, uppmuntran mm så känns en födelsedag utan att äta rätt hårt. Som om någon dragit undan ens snuttefilt. Jag vet inte hur man firar något utan mat. Jag vet inte ens hur man umgås med folk utan mat. Vi är återigen tillbaka till att äta är socialt. 

 

Min man sa några kloka ord om att sluta se mig själv som ett offer. Jag ville slå något hårt i huvudet på honom. Många gånger. Eller boxa honom i magen (!). Jag VET att jag gör detta frivilligt. Jag VET att det är för mitt eget bästa. Men det är ändå skitjobbigt och det handlar om så mycket mer än om just mat. Det handlar om vem jag är och vem jag vill vara. 

 

Idag har har vi haft ett litet minifirande av mig och av fars dag. Vi hade med Modifast soppa och vanilj och chokladpudding till alla. Mamma hade fixat bröd, smör och ost. Och... Det räckte att se de andra äta av det. Just i den stunden hade jag kunnat ge typ vad som helst för en sådan smörgås med extrasaltat Bregott och tjockt med ost. Den som inte har gått igenom detta kan inte förstå hur sugen man kan bli på något. Det är ett sug som nästan gör ONT. Och naturligtvis var jag tvungen att gå undan och gråta en skvätt igen. Jag grät över besvikelsen över mig själv; att jag lät det gå så långt med min vikt att jag på min egna födelsedagsfirande inte ens kan tillåta mig själv att äta en ostsmörgås. 

 

Jo, jag vet som sagt att jag gör detta för min framtid. Men nu, när jag är mitt uppe i det så är det svårt att behålla just de tankarna. Hela mitt jag skriker "NU SKITER VI I DET HÄR OCH ÄTER"! Men jag kan inte göra så mot mig själv... Och det är en av anledningarna till att jag skriver denna blogg; att minnas hur det var. För att jag kanske nästa gång kan dra i handbromsen INNAN jag måste sätta mig själv på svält. 

 

Mitt andra skäl till bloggen vet ni ju redan; att eventuellt kunna inspirera någon annan som kämpar med sin vikt. Det är ju bara så synd att man oftast är så bra på att peppa alla utom den mest viktiga personen i sitt liv; sig själv! 

 

Totalt ätande: igår 3 påsar Modifast samt 1 gröt. 

Idag syndat med 5 påsar Modifast. 

Nedan: födelsedagsfirande med Modifast och pepsi max.