Bakgrunden
Jag har alltid varit "stor". Över viktkurvan som bebis, och knubbig som barn. Iofs hade jag även längden när jag växte upp; jag var huvudet längre än många klasskompisar ända tills killarna började växa om mig någon gång i åttan. Kan inte påstå att jag blivit mycket mobbad för min vikt, och när jag var barn var det sällan som jag lät mig hindras av min storlek. Var ganska blyg när det gällde killar ända tills jag började gymnasiet då jag "blommade ut" något med hjälp av ett fantastiskt kompisgäng.
Visst har jag "bantat" genom åren... Tror att Nutrilett var det första jag testade. Smakade vidrigt! Sedan har det blivit Viktväktarna (som faktiskt fungerade ganska bra, men det var något med att vara i grupp som jag aldrig riktigt gillade) och visst gick jag ner en del, men det var ganska trögt plus att jag under tiden träffade min underbara man som ju älskade (och älskar) mig precis som jag är. Har efter det testat med dietist som även det fungerade bra (gillade att det var mer individuellt än VV) ända tills jag blev gravid och senare dessvärre fick ett missfall. Motivationen liksom försvann då...
Och här är jag nu... 34 år och jag känner att jag har fått nog. Jag vill inte vara överviktig längre, i alla fall inte som jag är nu. Jag kommer nog aldrig att bli trådsmal, men jag vill komma ner till en mer hälsosam vikt. Åren ramlar iväg dessutom, och om jag vill försöka bli gravid igen så måste jag få ordning på min kropp. Har dessutom Hypotyreos; dvs underfunktion i sköldkörteln. Mycket förenklat kan man säga att min ämnesomsättning är för låg och jag medicinerar mot detta med Levaxin samt Liothyronin som är två syntetiska varianter av de hormon som ska bildas normalt av en helst frisk sköldkörtel. Min hypo medför att det är extra jobbigt för mig att gå ner i vikt; men skam den som ger sig och detta MÅSTE bara gå!
Operation har liksom aldrig varit aktuellt, mycket för att jag hört andra med Hypotyreos som blivit väldigt dåliga efter operation. Valde därför att frivilligt söka mig till Obesitasmottagningen på Sahlgrenska i Göteborg för att testa deras pulverdiet. Har hittills varit på dels ett infomöte och fått träffa en sköterska, dels sovit med en apparat som mäter sömnapné, samt varit på ett första möte med min dietist. Jag har fått en bra känsla av teamet på Sahlgrenska hittills, och de känns som engagerade människor som verkligen vill att deras patienter ska lyckas.
Den 15 oktober kommer jag att inleda min 12 veckor långa diet på enbart pulver. Efter dessa veckor kommer jag sedan stegvis börja äta igen vägledd av min dietist. Hon kommer att följa mig i totalt ca 1,5 år vilket känns tryggt.
De flesta kvinnor går på de 12 veckorna på enbart pulver ner mellan 15-25 kg, men med min underfunktion i sköldkörteln sa de att jag får räkna med mindre; ca 10-15 kg. Visst känns det surt att min egen kropp motarbetar mig på detta sätt men jag måste börja någonstans och varje kilo ned är värdefullt för mig.
Jag kommer att genomföra detta tillsammans med min man som även han är inskriven på Sahlgrenska. Tillsammans, men ändå individuellt. Jag får inte göra detta till en tävling eller jämföra oss; vi har helt enkelt olika förutsättningar i och med kön, hälsa mm mm.
Here we go!!!